Orkar inte svälta. Orkar inte tvångsträna. Orkar inte spy upp allt det jag hetsar i mig. Orkar inte tänka. Orkar inte känna. Orkar inte fundera. Orkar inte ångesten. Orkar inte ta mig upp ur min säng. Orkar inte andas. Orkar inte självhatet.
Har så ont i hjärtat på alla möjliga sätt. Idag är ingen bra dag, det har inte varit bra på länge och kommer inte bli bra på länge heller. Är likgiltig till allt och alla. Inget eller ingen berör eller intresserar mig. Ingen får mig att känna och inget känns. Blanda hjärtesorg med bulimi och du blir den mest känslokalla människa du kan tänkas vara.
Återkommer när det inte känns som att jag ligger på botten och kvävs, återkommer när mitt huvud inte är så splittrat längre.