humans have a knack for choosing precisely the things that are worst for them

Jag såg precis ett avsnitt "Biggest Loser" där dom pratade om skammen med att äta, om att det känns som att man är otrogen mot dom man älskar när man hetsar i smyg, om att gömma allt och kasta undan allt, om att verkligen ta till varje knep för att åka runt halva stan och trycka i sig kalorier. Om att föda är förbjudet och att det är exakt det förbjudna som gör att födan tar makten. Åh, vad det var ord som träffade mig rakt i hjärtat. 

Jag grät en skvätt, gick in på toaletten och spydde upp mina tolv mackor som jag precis tryckt i mig på tolv minuter.

at times the world can seem an unfriendly and sinister place, but believe us when we say that there is much more good in it than bad. all you have to do is look hard enough

Ska på bal idag, vill spy redan nu men har fula, äckliga lösnaglar på mig som jag är rädd för ska gå av när jag kör ner dem i halsen. Började klunka alkohol vid tolv på förmiddagen vilket har resulterat i sjuka cravings efter mat som är allt annat än lågkalori. Så nu har jag redan fyllt min kropp med äcklig föda och jag vill inte gå utanför huset längre.

Kommer inte kunna äta maten som serveras på balen, för mycket ångest inom mig nu för att hantera det. Eller kan man spy på deras toaletter utan att det märks? Jo, klart man kan men mina vänner hade sett tårarna i mitt smink och fattat. Fucking bal. Sedan ska jag bo hos min bästa vän hela helgen. Har alldeles för stor respekt för henne och hennes familj för att spy ner deras toalett varje dag.

Slutsats: jag kommer bli så jävla tjock efter den här helgen och jag hittar ingen tänkbar lösning förutom att sluta leva ett liv och stänga in mig på mitt rum. Men det vill jag inte. Jag vill leva. Jag vill bara inte bli tjock, eller rättare sagt, jag vill bara inte fortsätta vara tjock.

om träning och välmående

Jag hatar människor som säger att man "bara" ska röra på sig och träna om man vill gå ner i vikt, att det inte alls är svårt att pallra sig till gymmet. För ätstörda är det otroligt svårt. Jag tror inte att en frisk människa kan relatera eller ens begripa sig på känslan. Det handlar om tvångsträning och hetsträning och det är något av det värsta jag vet. Tvånget till att gå dit för annars blir man tjock, tvånget till att förbränna för annars stannar all mat kvar på kroppen, tvånget till att ta i så hårt att man smakar blod i munnen, tvånget till att varje dag göra samma sak om och om igen.

Man blir obsessed, manisk och till sist spricker det, det håller inte. Instabiliteten i ens huvud knäcker en; träningen blir en stor del av ätstörningen, träningen blir hela ätstörningen och därför också en stor del av något man hatar, något man tillslut inte klarar av att göra på den höga nivå man tvingar sig själv till. Då är det inte att "bara" pallra sig till gymmet.

Det är aldrig är värt att träna om man mår såhär av det. Du behöver ingenting som inte gör dig lycklig. Du kommer aldrig tjäna på att träna med ett viktmål i sikte, du kommer aldrig glädjas av det och ha kul under processen. Du kommer aldrig bli lycklig av din träning som egentligen ska vara grunden med den livsstilen. Psyket är viktigare än några extra kilon. Tvångsträning och hetsträning är aldrig (nej, aldrig!) hälsosamt och det är aldrig rätt väg att gå.

life with bulimia in one picture

just because you're unhappy doesn't mean you can't laugh at funny things and marvel at beautiful things and enjoy happy moments. you can still do happy things even if you are unhappy

Mina dagar går åt till exakt samma sak; min tid och kraft går åt till att planera hetsar, planera in hur jag ska kunna smyga med det, planera tid och plats för att få vara ensam, planera spyomgångar. Mina nätter blir rubbade då jag oftast däckar av efter vissa spyomgångar, och pga att jag får en sådan ångest att jag måste springa upp mitt i natten och spy lite till. Mina pengar går åt till mat som dels hamnar i papperskorgen och dels hamnar i toaletten. Min tankeverkstad är inriktad på nästa hets och nästa spyomgång, inte på MVG:n och studentfiranden.

Jag förstör mina slutbetyg med det här. Jag förstör den kropp som jag maniskt tränade till i åtta veckor i sträck. Jag förstör den sista perioden i skolan som egentligen ska vara rolig, avslappnad och minnesvärd. Jag förstör min självkänsla. Jag gör fan slut med mitt förhållande till hetsandet nu, åtminstone inför studenten, åtminstone i 29 hela dagar vill jag vara "ren". Ren från mitt missbruk, beroende och mina självdestruktiva handlingar.

Sjukligt mycket träning och svält ser jag inte som självdestruktiva handlingar även fast det är det, jag ser det bara som något positivt och givande. Utan dem hade jag inte klarat av att dämpa ångesten, utan dem hade spegelbilden inte ens varit 1% hanterbar. Mina två bästa vänner ska nu försöka göra min student lite bättre.