2015-09-24

-

Återkommer senare i livet när jag är mer hel. Är vilsen i droger nu, vill skriva men hittar inga ord, vill skriva så jävla mycket, berätta allt som händer. Snart, snart ska jag. Ska bara komma ner på jorden först och sluta poppa tabletter varje dag. Lovar att jag inte kommer fastna, min tillgång till reductil (troligtvis meth då jag kollat innehållet) har "stängt på obestämd tid" fuuuuuuuuucking skitliv, och allt annat är också bara tillfälligt. 

Snart slut, snart slut på allt kul missbruk. Men då är iallafall alltid bästa drogen kvar och håller mig varm: ätstörningen<3

2015-09-09

dag 10

Har nått min LW nu, utan 2 mil löpning per dag som alla andra gånger tidigare, känns helt sinnessjukt faktiskt. Jag har inte varit på min LW sedan hösten/vintern 2013 då benhinneinflammationen blev så brutal att jag inte ens kunde gå till bussen. Så det här får allt firas med fasta!!! Fucking två år av styrketräning, hets/spya, meningslösa svältperioder, högsta vikt och äckliga muskler. Neeee, dit vill jag inte tillbaka.

Idag mår jag bättre, faktiskt helt okej om man jämför med alla tidigare dagar. Hjärtat började spåra ur igår vid eftermiddagen, rätt rejält, men lugnade sig sedan framåt kvällen. Sov så jävla underbart så nu är sömnproblemen också betydligt bättre. Håller det sig till denna nivån så kanske jag klarar mig genom hela kuren.

Tillfälliga symptom: muntorrheten, blåa händer/fötter, stora pupiller, ont i tänderna, svettningar. Det är överkomligt!

2015-09-08

dag 9

Nu har jag ett nytt problem; hjärtklappningen. Har alltid känt av en högre puls under reductil, men det har ändå varit lagom, hanterbart. Men igår kväll, på dag 8 (vad är det med denna jävla dag 8 liksom?) så kom hjärtklappningen helt utan förvarning, kändes som knivar som högg, som att någon kramade om hjärtat så hårt att luften ströps. Slagen var så intensiva att jag undrade hur det ens hann slå.

Hade inte sovit på två dagar heller, så kanske var därför. Idag mår jag sådär, själva förkylningen och illamåendet är hyfsat borta, men kroppen är helt ur funktion på alla andra plan. Att göra saker, förflytta mig, gå, stå, det är näst intill omöjligt för kroppen orkar inte. Som att hela huvudet är fullt av bomull, så jävla tankspridd, borta, avslappnad fast ändå spänd. Tänderna är förstörda och jag pressar ihop käkarna utan att märka det.

Jag hoppas verkligen det vänder snart, tycker alla symptom jag fått har känt som otur, brutal jävla otur, för jag jämför bara med alla som har felfria reductil- kurer och jag blir så bitter. Nu har jag ändå tagit mig igenom dom tre värsta dagarna jag upplevt (utan överdrift) så skulle något mer hända som får mig att avbryta så går jag sönder. Mitt huvud går sönder. Jag vill det här, jag vill inte avbryta.

Förresten, har hört många säga hur löjligt kåta dom blir på reductil och jag har verkligen bara varit helt asexuell under en lång period nu och inte fattat vad dom menar. Men satans jävlar vad kåt jag blev idag, det bara kryper i hela kroppen och det värsta är att jag rent fysiskt nog skulle kollapsa under sex.

dag 2-dag 8

Har helt glömt bort att anteckna dagarna, men jag blev ruggigt sjuk dag 3 så har knappt känt mig vid liv förrän nu. Vet inte vad som hände, om det var reductils fel eller inte, men det kändes som öroninflammation. Hade feber, illamående from hell, förkylning som satt i hela ansiktet, svullna lymfkörtlar, problem med käkarna.

Jag var levande död, förflyttade mig mellan min säng och min soffa tre dagar i sträck, mer än så gick inte att göra. Förutom när jag sprang till toaletten var femte minut för att snyta mig. Kunde inte tala, kunde inte stå upp, kunde knappt få ut tårar. Bara stirrade in i väggen och undrade om döden väntade för det kändes på riktigt som att varje andetag skulle vara mitt sista, har aldrig upplevt något liknande tillstånd.

Men tog min kapsel varje morgon ändå, och kring helgen så började det bli - som tur är - bättre. Hade bokat tid hos vårdcentralen men som vanligt när det gäller mig så gick jag inte dit så har ingen aning om vad det var, har fortfarande brutalt ont i öronen/lock så antar att någon inflammation sitter kvar. Läskigt.

2015-09-01

dag 2

Jävlar i min lilla låda vilka effekter jag känner av redan, konstigt? Kände ingenting första gången på dag 2? Tror att mitt uppehåll var alldeles för litet och kort, borde egentligen väntat minst en månad, å andra sidan hade jag inte heller gått på det så länge så vet inte. Oavsett vad kunde jag omöjligt hålla mig från att börja igen.

Tänkte egentligen ta varannan dag men känns osäkert så kör på med en varje dag, och blir det alldeles för nasty så tänkte jag istället trappa ut med en varannan dag. Får för mig att varannan dag kommer bli som att uppleva dag 1 om och om igen och det är inte alls bra för kroppen och psyket att börja och avsluta med centralstimulerande, men jag vet inte heller hur länge det sitter i kroppen och att då ta 25mg som är rätt mycket så tätt (varje dag) kan också sluta illa. Men chansar.

Just nu: så jävla mycket illamående, helt borta i skallen, känner mig som i trans, inte sovit alls på dag 1 heller, försöker tvinga i mig vatten, mat är min sista tanke, pendlar mellan att frysa ihjäl mig till att svettas som en gris, orkar inte ens stå upp, energin i huvudet är på topp men kroppen är inte alls med. Tur jag inte har ett jobb just nu, hade aldrig gått annars. Mina fina pupiller är tillbaka också<3