if you develop an eating disorder when you are already thin to begin with, you go to the hospital. if you develop an eating disorder when you are not thin to begin with, you are a success story

Jag kämpar och kämpar så intensivt, så dagligen, så konstant, så ENORMT mycket med att gå ner mina ynka 3 kilon som jag bara - i mitt huvud - måste gå ner. Egentligen inte bara 3 kilon totalt, men till att börja med måste jag tillbaka till min LW, sedan därifrån givetvis ta mig längre ner på vågen. Senaste gången jag vägde mitt lägsta var i mitten av augusti, därefter har jag lyckats gå upp hela 3 kg, som jag hela tiden pendlar fram och tillbaka mellan; 1 kg ner, 1,5 kg upp, 2 kg ner, 2 kg upp. Ett evigt äckligt, vidrigt pendlande som retar gallfeber på mig.

Hur ätstörningen mår i övrigt? Ätstörningen är så pissed på mig, det märker jag, hon är inte längre bakom mina axlar och viskar tyst och lugnt till mig, nej nu skriker hon högljutt under dygnets alla timmar, uppmaningar och glåpord och stenhårda tvång som måste utföras. Försöker gå av sibutramin pga man måste ta uppehåll från den substansen då och då och ätstörningen mår så dåligt utan. Hetsar och spyr, verkligen inte så ofta som tidigare hetsperioder i livet (och jag går oftast ner av att spy upp allt) men det är ändå den där vetskapen om misslyckande som en hets ger som gör min ätstörning arg.