i loved getting drunk, then i tried drugs

Godmogon, tryckte precis i en mig en jävla massa tram eller där ljög jag ang tiden, började med trammen redan vid 08.00 då jag samtidigt tar mitt p-piller. Se, vilken ordning och reda det är på den här tjejen va (mig om det inte var underförstått). Bäddar min säng varje morgon, färgsorterar i min garderob, har fyra olika högar för fyra olika ändamål för mina trosor i min byrå-låda. Har tom gjort egna handskrivna filmkategorier, klippt ut små pappersbitar och tejpat på min bokhylla så att jag därefter ska kunna lägga in alla filmer under rätt kategori. Välsorterat och på sin rätta plats, det är då min hjärna kan lugna sig, få andas, få njutna, men hur ofta uppstår den väl-sorteringen? Aldrig, för det är ständigt kaos i min hjärna. Ständigt. Hur mycket och hur ofta jag än upprepar mina OCD-hamdlingar. Jag finner det aldrig rent nog, välsorterat nog, snyggt nog, perfekt nog.

Gillar inte oreda, gillar inte bristen på 100% kontroll, gillar inte saker i mitt liv som jag inte kan kontrollera, gillar inte att inte få ha makten på något sätt med något utav mina maniska tvång. Detta är bara en tiondel av allt min hjärna tvingar mig att att göra, för ja, det är ett tvång, det är tvångshandlingar = OCD. Det är ofta förknippat med ätstörningar så det är inget jag finner som en big deal eller som en stor chock när jag fick diagnosen, börjar bara tycka den är fruktansvärt jobbig atm och tar över hela min vardag och jag vill inte ha mer OCD, jag vill speciellt inte att den ska urarta sig och kräva ännu mer ritualer, handlingar och tvång. För gör den det så hade det nog kunnat gå så långt att det skulle kunna paralysera mig på en arbetsplats, inte för att jag inte söker jobb pga den anledningen men med huvudet till 50% fullt av OCD och till 50% fullt av min ätstörning, så känner/tror jag att jag kommer tillföra 0, misslyckas, vara värdelös, inte komma ihåg viktig information och alla andra nedvärderande ord ens ätstörning "peppar" en inför arbetslivet:-)

Men egentligen skulle jag blogga om det här: min mamma mår piss för att jag mår piss, självklart finns det ingenting på hela världskartan som är värre än att göra mamma ledsen, få henne sårad, se henne maktlös, få se henne gråta och hon har tom gått in i väggen och varit svinsjuk här i 2 veckor konstant liggandes helt utslagen för hon har en alkoholist till partner att ta hand om, sedan har hon hela grejen med mormor och mormors hus att ta hand om, sedan Viktors stora flytt, sedan hennes jobb som stressar sönder henne konstant och sedan där på all annan övrig skit så har hon: tadaaaa lilla förjävliga mig som hon så gärna bara vill se friskare men endast får se sjukare. Sedan har hon dessutom sjukdomen artros, och någon läskig allvarlig lunghosta som jag självklart tror är cancer så jag dagligen går runt och tror att hon ska dö. Men men, när min hypomani börjar fylla min kropp och hjärna och när mina sibutramin börjar reagera inuti mig så hoppas jag åtminstone att jag kan göra henne lite gladare, även om det är sjukdoms-glädje.

Att denna superwoman ens orkar. Dag ut och dag in, fram och tillbaka från jobbet, komma hem sent, städa hela detta 3-våningshuset varenda söndag genom att först 1. damma av alla rum och varenda liten vrå sedan 2. dammsuga varenda våning och varenda litet hörn och sedan sist 3. golvmoppa alla våningar och rum. Sedan städa båda badrummen på över- och undervåningen en gång i veckan utöver att hon gör det på söndagen också, sedan dammsuga hela huset en gång i veckan utöver att hon gör det på söndagen där med. Sedan diska och tvätta dagligen, mangla, stryka, sy, bära upp min färdigtvättade tvätt. Alltså kan ni förstå vart min OCD och min städmani kommer ifrån? Denna kvinna är helt galen, men jag säger det av kärlek, för jag älskar att hon är så pedant eftersom jag själv är pedant. Och vet ni vad? Jag tror att detta för henne är hennes form av droger, vi alla människor har någonting som ger oss våra kickar, detta är hennes, mina råkar bara vara droger och pappas råkar bara vara alkohol. För nu kanske ni tycker jag är lat och bortskämd som låter henne göra allt detta själv, men faktum är att hon VILL göra det själv, hon vill göra det på SITT sätt = exakt som min OCD.