uppdatering

Hej bloggen! Mina självmordstankar är fortfarande konstanta och min livslust är lika med noll, har haft ytterligare två krampanfall för några veckor sedan, riktiga grand mal epilepsi-anfall där jag blivit medvetslös och hjärnan fått syrebrist och jag har inte haft någon aning om vad som hänt. Det har varit riktigt jobbigt, kan inte ens beskriva den panikångest som väller över en när man vaknar upp igen efter att ha varit medvetslös under ett krampanfall, men vad som har varit ännu jobbigare är att jag har hetsat, spytt och missbrukat dulcolax konstant i snart två veckor. Jag skäms och redan efter bara fem dygn hade jag gått upp över sju kilo, är så vidrig, tjock, enorm, grisig, motbjudande, uppsvälld och ännu mera tjock just nu. Att gå upp allt detta går på en millisekund men att gå ner allt detta kommer ta flera, flera år.

Dumma, dumma äs, kan det inte vara tvärtom? Då hade jag mått bättre nu, om det gick lika fort att gå ner som att gå upp. Jag hade min drömvikt för knappt två veckor sedan och nu är jag så långt ifrån den, har nog aldrig varit såhär långt ifrån den. Jag hade BMI 14, nästan BMI 13 och nu är det väl snarare BMI 140 som gäller. Missbrukar i snitt ett paket dulcolax om dagen (30 st dulco) och ibland när ångesten är riktigt hög blir det två paket om dagen, ett dyrt beroende som mamma får betala vid varje veckohandling med mig. Missbrukar också fortfarande tram trots alla tidigare krampanfall, missbrukar dessutom mat som jag så länge klarat mig utan. Hetsar, hetsar, hetsar. Min underbara svältperiod som gick så felfritt måste självklart mia förstöra, hetsa är helvetet på jorden och återkommer alltid, hur bra man än lyckas leva utan den delen av äs.